Meny Stäng

Att Acceptera. Läs mer >>

Våra kroppar är fantastiska!

De ger oss information hela tiden om hur det står till i kroppen och vad vi behöver göra för att vi ska må bra;

Äta, vara ute i friska luften, vara kreativa, vila, sova, ha sex, vara ensamma, träna, simma, ha någon som ger en kram och säger att det blir bra, ha stöd, närhet, att gråta, skriva, skrika, dricka vatten, en kopp kaffe eller te o.s.v.

Du som blivit drabbad av stress har med största sannolikhet inte lyssnat till kropp och själ tidigare.

Du blir trött, trött och trött.

Hjärnan fungerar inte och att läsa och förstå i vanliga fall enkla instruktioner kan du bara glömma.

Varje sak du ska göra känns som ett maraton. Att tömma diskmaskinen som normalt tar 5 minuter, har en startsträcka på en halv dag och sedan får du sätta dig innan du orkar ta det första glaset ur diskmaskinen. När du kommit halvvägs så är du helt slut!

Att bestiga berg.

Ja, så kan det vara. De vanliga vardagssakerna känns som att bestiga berg.

Att inte klara av de delar som vi tidigare enkelt klarade av, gör att vi ofta känner skuld och vi lägger en extra börda på våra axlar. 

Dessutom så vet vi om att om vi inte kan göra våra uppgifter så läggs de på de andra i familjen. Detta ökar också vår skuld.

Vi är ofta plikttrogna och ska helst göra allt och inte vara någon till last.

Du behöver förstå och acceptera att detta är en sjukdom.

När vi väl accepterat och förstått att vi har en sjukdom och lär oss lyssna till vår kropp och själ, så kan läkningen få lov att börja, gå framåt.

Under vår läkningsperiod behöver vi utöva stort tålamod med oss själva.

Hur hade du tänkt, om det varit din partner eller din vän som råkat ut för detta? Ja, inte hade du lagt skuld på din partner/vän. Du hade velat att de skulle ta hand om sig själva, bli friska och göra det de orkar, eller hur?

Det samma gäller på andra hållet, för dig!

Tänk på att du är den person du ska leva med hela resten av ditt liv! Börja med att ta hand om dig själv. Det är ok.

ETT steg i taget och så får vi ta två-tre steg bakåt. Ja, så kan det vara.

Ta ett steg och vila! Ta ett steg till när du väl är redo.

Även om vi tar ett steg fram och två-tre steg tillbaka så till slut har du kommit längre fram än om du inte ens börjat gå.

Gör en sak och vila. -Sätt upp 1 mål per dag eller vecka;

- Att komma upp ur sängen.
- Duscha
- Ta på dig kläder
- Gå ut och sätta dig i solen en stund – bara andas
- Läsa (vilket kan vara väldigt mödosamt) 1 mening ur en bok och faktiskt förstå vad du läser

Hitta din nivå, där du är. Det är ok. Det är din väg.

Våga be om hjälp!

Det finns människor runt omkring dig som inte hellre vill, än att hjälpa till.

När de frågar – våga säga Ja tack gärna! Eller bara ja, eller gråt!

De kommer inte att döma dig!

Till dig som hjälper till

Och du, till dig som hjälper till; tyck inte synd om personen. Det hjälper inte dem att friskna till. De behöver din hjälp, att du finns där till hands, det är jättebra.

Var stark och hjälp till men ömka inte. Det är inte den sortens ”stöd” som den drabbade behöver.

Var kärleksfull och vänlig.

Frågar du något, förvänta dig inget svar eller att personen i fråga vill prata.

Vill personen som är drabbad prata, då kan du lyssna, det är oftast det som personen behöver, någon som lyssnar.

 Förvänta dig inte att den som är drabbad kan ge ett klart besked på en aktivitet eller på en fråga. Håll hjärtat öppet och håll högt till tak.

Allt är givetvis beroende på vart den drabbade befinner sig i sjukdomstillståndet.

Du som står vid sidan om; se till att du också har någon att prata med. Se till att ha de aktiviteter som du behöver, tänk på din kost, din egentid.

Det är viktigt för att du ska hitta din styrka och energi, för att orka finnas där.

Fyll på din egen kopp först, hjälp sedan till.

Se till att ha rätt stöd från rätt personer; någon som kan hjälpa med det praktiska runt den drabbade. Läkare behövs i en del fall. I andra fall en kurator eller annan professionell samtalshjälp.  Vissa blir hjälpta av KBT, andra av mindfulness.

Det finns flera andra friskvårdsmetoder att ta till hjälp, taktil massage, healingbehandlingar, tänk på att naturen och vatten är läkande.

Att lära sig acceptera att man är sjuk och behöver hjälp är ett stort steg i rätt riktning.

 

Så för att sammanfatta:

Efter en acceptans, så ökar förståelsen oftast.

Vid ökad förståelse, så släpper kraven på att vi ska klara av saker.

När kraven släpper så kan annat komma in istället. En möjlig början till avslappning i kropp och själ.

När vi blir avslappnade så ökar möjligheten till att vi blir tacksamma för den hjälp vi får.

Vi kan få insikter i varför vi blivit sjuka

Vid ökad insikt så ser vi med lite andra ögon på vår situation. Vi kan förstå att om en annan person hade haft samma situation som vi, så hade vi förstått att det inte var en rimlig situation.

Efter en ökad insikt kan vi börja fokusera på hur vi vill agera i fortsättningen. Vad är det jag vill ha i mitt liv?

Vad är det jag verkligen behöver?

Vad är viktigt för mig?

Vad klarar jag av att göra?

Steg för steg, bit för bit.

Kom ihåg att vi gör detta med kärlek till oss själva.

Vi är de viktigaste personerna i vårt liv och vi förtjänar att bli väl behandlade av oss själva.

Vi blir mer och mer uppmärksamma på vad som stressar oss.

Vi kommer kanske att ramla ner i diket igen.

Vi känner igen symtomen lite tidigare, vägen är lite ostadig men är gångbar.

Ramlar du ner i diket igen, så är det bara att acceptera detta. Ju snabbare du gör det desto snabbare kommer du att kunna ta dig upp på din väg igen. Ett steg i taget.

Under en sjukdomsperiod så kan även relationer bli drabbade, ansträngda. Den drabbade är ofta extra känslig. Även omgivningen blir ju indragen i detta. Alla människor har ju rätt till sina känslor. Det är inte konstigt om anhöriga blir ledsna, sårade osv.

Det är viktigt med en klar kommunikation emellan parterna, så gott det går. Tänk på att du som anhörig kanske kan behöva stöd, en vän att prata med.

Försök att ta reda på så mycket du kan om sjukdomsförloppet. Ha ett öppet sinne och ha ett kärleksfullt bemötande.


Du som anhörig se till att du får i dig den kost du behöver, de aktiviteter du behöver för att få utlopp för din energi. Se till att få egentid. Egentid, tid för dig själv att göra det du vill och att på så sätt Ta hand om dig själv.

För att orka tillsammans, var rädda om er själva och varandra.

Givetvis är det ju bäst att undvika att bli sjuk i stress.

Vi behöver lära oss ett annat sätt att leva på och att hantera våra liv.

Med kärlek och respekt

//Rosan 

Gästbloggare:

Rose-Marie Rosdahl, en av våra lärare och Helhetsterapeut i Soul & Heart Journey School. 
Läs mer